Fläckkuskusar

läckkuskusar (Spilocuscus) är ett släkte pungdjur som tillhör familjen klätterpungdjur. För närvarande räknas fyra arter till släktet.

Som flera andra klätterpungdjur har fläckkuskusar en robust kropp. Den täta ulliga pälsen har en vitaktig grundfärg med mörka fläckar. Huvudet är jämförelsevis litet, öronen är små och ögonen stora. Kroppslängden ligger mellan 35 och 65 centimeter och därtill kommer en 32 till 59 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 2 och 7 kilogram.

Arterna lever i regnskogen eller i andra skogar på Nya Guinea och på närliggande öar samt på Kap Yorkhalvön i Australien. De är aktiva på natten, lever i träd och kännetecknas av långsamma rörelser. Födan utgörs av frukter, blad och blommor.

I släktet finns fyra arter:

* Fläckkuskus (Spilocuscus maculatus) lever på Nya Guinea, Moluckerna och i norra Queensland.
* Svartfläckig kuskus (Spilocuscus rufoniger) förekommer i norra Nya Guinea.
* Spilocuscus kraemeri är endemisk för ön Manus norr om Nya Guinea.
* Spilocuscus papuensis finns bara på den indonesiska ön Waigeo samt på västra Nya Guinea.

Tidigare räknades arterna till släktet kuskusar (Phalanger) men idag klassificeras de vanligen som självständigt släkte.

Flygpungekorrar

Flygpungekorrar (Petauridae) är en familj i underklassen pungdjur. En del av individerna har en glidmembran men några arter saknar denna kroppsdel. I familjen flygpungekorrar finns tre släkten med tillsammans 10 arter. Utbredning [redigera]

Arter av familjen förekommer i östra Australien och på Nya Guinea.

Utseende [redigera]

Arterna i släktet Petaurus har en glidmembran men hos de två andra släkten finns ingen glidmembran. Kännetecknande är en svart-vit mönstring i ansiktet och på den huvudsaklig gråbruna pälsen. Alla arter har ett jämförelsevis kort huvud och en buskig svans. Vuxna flygpungekorrar har en kroppslängd mellan 12 och 32 cm och en vikt upp till 700 gram. Sedan tillkommer en upp till 40 cm lång svans.

Levnadssätt [redigera]

Flygpungekorrar är aktiva på natten, lever i träd och kommer sällan ner till marken. Under dagen gömmer de sig i sina bon eller i håligheter i träd. Alla arter har mycket bra förmåga att klättra och att göra långa hopp från gren till gren. Arterna i släktet Petaurus har dessutom förmåga att segla. Den yviga svansen hjälper dessa djur att hålla balansen och tjänstgör hos nämnda släktet som manövreringsmedel under "flyget". Flygpungekorrar lever oftast i mindre grupper som håller ihop över flera år.

Föda [redigera]

Flygpungekorrar livnär sig av insekter, frukt, löv och blommor. Några arter äter även nektar eller suger trädens vätskor ur barken.

Fortplantning [redigera]

I honornas pung finns två till fyra mjölkvårtor. Parningen sker över hela året med undantag av den sydliga sommaren (december till februari). Efter dräktigheten som varar i 14 till 21 dagar föder honan ett eller två ungdjur. Ungarna stannar 70 till 90 dagar i pungen och efter fyra till fem månader, när ungarna är självständiga, slutar honan att ge di. Under andra levnadsåret blir ungarna könsmogen. Djur i fångenskap blir upp till 14 år gammal.

Hot [redigera]

Det största hotet utgörs av förstörningen av flygpungekorrarnas levnadsområde genom skogsröjning. IUCN listar tre arter som hotade och två andra som sårbar.

Fjällsvanspungdjur "obs klätterpung djur på bilden"

Fjällsvanspungdjur (Wyulda squamicaudata) är en art i familjen klätterpungdjur och den enda arten i släktet Wyulda. Djuret förekommer bara i regionen Kimberley i den australiska delstaten Western Australia. Arten hittades 1917 för första gången.[2] Beskrivning [redigera]

Artens namn syftar på svansens spets som är täckt med fjäll. Svansen används som gripverktyg. Ögonen är stora, öronen små och nosen är spetsig.[2] Den korta mjuka pälsen har en gråbrun färg och på djurets rygg finns en längsgående strimma från skuldrorna till stjärten. Buken och främre halsen har en ljusare färg. Fjällsvanspungdjur når en kroppslängd mellan 29 och 40 centimeter och därtill kommer den 25 till 33 centimeter långa svansen. Vikten ligger mellan 1,4 och 2 kilogram.

Som habitat föredras regioner med sandstensklippor och några träd.[3] Individerna är aktiva på natten och sover i bergssprickor. De hittar sin föda på träd. Arten är allätare och livnär sig av blad, frukter, insekter och troligen även mindre ryggradsdjur. Utanför parningstiden lever de ensamma.

Efter dräktigheten föds i mars eller april ett enda ungdjur. Efter åtta månader sluter honan att ge di. Fjällsvanspungdjur blir jämförelsevis sent könsmogna, hannar efter 1,5 år och honor efter 3 år.

Fram till 1965 var bara fyra individer kända men sedan iakttas de med jämna mellanrum. Utbredningsområdet är litet och delat i mindre regioner. IUCN listar arten med kunskapsbrist.[1]

Dvärgpungsovare

Dvärgpungsovare (Burramyidae) är en familj i underklassen pungdjur. Dessa djur liknar i utseende sovmöss som tillhör gnagarna och som innefattar till exempel sjusovaren. Familjen består av två släkten med tillsammans fem arter. Utbredning [redigera]

Dessa djur förekommer på hela östra och södra Australien samt på Nya Guinea.

Utseende [redigera]

Dvärgpungsovare påminner ytligt om gnagare. Pälsen är på ovansidan grå eller brun och på undersidan ljusare. Svansen, som oftast är längre än kroppen och som bara har hår på roten, används som griporgan. Vid varje fot finns fem tår och den första tån vid bakfoten är motsättlig. Dvärgpungsovare når en kroppslängd mellan 7 och 13 cm och en vikt upp till 50 gram.

Levnadssätt [redigera]

Med undantag av arten Burramys parvus som huvudsakligen lever på marken vistas dvärgpungsovare väsentligen i träd. Med sin gripsvans och sina griphänder klättrar de skickligt bland grenarna. De är huvudsakligen aktiva på natten och sover under dagen i sina bon. Dessa bon bygger de själva eller använder de lediga reden.

Det viktigaste kännetecknet är att dvärgpungsovare är de enda australiska pungdjur som håller vinterdvala. (bland alla pungdjur är det sedan bara den sydamerikanska arten chiloépungråtta som håller vinterdvala). Därför skapar de vid svansroten en fettreservoar.

Föda [redigera]

Dessa djur är allätare. De livnär sig av frön, frukt, löv och andra växtdelar samt ibland av nektar och pollen. De äter även maskar, insekter och deras larver samt mindre ryggradsdjur.

Fortplantning [redigera]

Honan har en pung med fyra till sex mjölkvårtor och öppningen framåt. Tiden för födelsen är beroende på levnadsområdet. Medan individer i bergsregioner föder bara under våren kan arter i varmare regioner föda året runt. Efter en kort dräktighet föds ett till sex ungar som stannar minst tre till fyra veckor i pungen. Efter två till tre månader slutar honan att ge di och efter 12 till 15 månader är ungarna könsmogna.

Systematik [redigera]

Dvärgpungråttor

Dvärgpungråttor (Marmosa) är ett släkte i familjen pungråttor som förekommer i Amerika. Utbredningsområdet sträcker sig från norra Mexiko till Sydamerikas centrala delar. Kännetecken [redigera]

Dvärgpungråttor liknar i utseende smala möss med stora öron men de är inte närmare släkt med denna underfamilj. Pälsens färg är på ovansidan rödbrun eller mörkbrun och på buken ljusare, oftast vit- eller gulaktig. Pälsen är kort och mjuk. Dessa pungdjur har stora ögon och öronen saknar hår. De når en kroppslängd mellan 9 och 19 centimeter och därtill kommer en 12 till 23 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 15 och 130 gram.

Levnadssätt [redigera]

Dvärgpungråttor lever i skogar främst i närheten av vattenansamlingar. Ibland finns de på jordbruksmark. De är aktiva på natten och varje individ lever ensam. De klättrar ofta i träd men vistas även på marken. Under dagen sover de i självbyggda bon av blad och kvistar eller använder fågelbon. De är allätare som främst äter insekter och frukter. Ibland har de mindre ryggradsdjur och fågelägg som föda.

Fortplantning [redigera]

Trots att släktet räknas till pungdjuren saknar de pung. Honan har 9 till 19 spenar och de första månaderna hänger ungdjuren vid honans kropp. Dräktigheten varar i cirka 14 dagar och per kull föds sju till nio ungar, ibland upp till 13. Ungarna dias 60 till 70 dagar och efter cirka åtta månader är de könsmogna. Livslängden i naturen är sällan längre än ett år. I fångenskap blev några individer tre år gamla.

Hot [redigera]

Dvärgpungråttor jagas inte men de hotas av förstörningen av levnadsområdet genom skogsskövling.

Dvärgpungmöss

Dvärgpungmöss (Planigale) är ett släkte i familjen rovpungdjur. I släktet finns fem arter som förekommer i Australien och Nya Guinea. Kännetecken [redigera]

I sitt yttre och beteende liknar dessa djur näbbmöss men de är inte närmare släkt med dessa. Dvärgpungmöss har en långsträckt nos och ett avplattat huvud som troligtvis är en anpassning till arternas rörelse mellan trånga bergssprickor och rötter. Den mjuka pälsen har en olivgrön till gråbrun färg. Svansen är lika långt som övriga kroppen och bär hår.

Som namnet antyder är dvärgpungmöss mycket små. Tillsammans med släktet Ningaui utgör de dem minsta pungdjuren. Kroppslängden utan svans ligger mellan 5 och 10 centimeter och vikten mellan 5 och 15 gram.

Levnadssätt [redigera]

Habitatet utgörs ofta av grässlätter som savanner och ibland även av skogar. De vistas främst på marken men har bra förmåga att klättra. Dvärgpungmöss är huvudsakligen aktiva på natten och vilar på dagen i bergssprickor, under trädens rötter eller i täta gräsansamlingar. Ibland bygger de bon av gräs.

Föda [redigera]

Arterna i släktet är framgångsrika rovdjur med byten som nästan är lika stora som dvärgpungmössen själv. De jagar bland annat insekter (till exempel hopprätvingar), spindeldjur och mindre ryggradsdjur som ödlor eller möss. Varje dag äter dessa djur byten som nästan motsvarar deras vikt.

Fortplantning [redigera]

I pungen som har sin öppning mot kroppens baksida finns fem till femton spenar. De flesta honorna kan para sig hela året runt och ofta förekommer flera födelser per år. Efter dräktigheten som varar 19 eller 20 dagar föder honan fyra till tolv ungdjur. De stannar de första veckorna i pungen, är efter cirka tre månader självständiga och når sin könsmognad innan de är ett år gammal. Den maximala livslängden ligger vid två år.

Hot [redigera]

Arterna hotas huvudsakligen av rovdjur som tamkatter och rödrävar som blev införd av människan. Några arter gäller som sällsynt men det beror kanske på att de är så skygga

Dvärgflygfalanger

Dvärgflygfalanger (Acrobatidae) är en familj i underklassen pungdjur. I familjen finns två släkten med var sin art, dvärgflygpungmus eller australisk dvärgflygfalanger (Acrobates pygmaeus) och fjädersvansfalanger (Distoechurus pennatus). Utseende [redigera]

Bara arten dvärgflygpungmus har en glidmembran som är fast vid djurets extremiteter. Kännetecknande för bägge arter är svansen som bär långa hår och som liknar en fjäder. Dessa små pungdjur når en kroppslängd mellan 6 och 12 centimeter och en vikt från 15 till 50 gram. Den mjuka pälsen är gråbrun.

Utbredning och levnadssätt [redigera]

Dvärgflygpungmusen förekommer vid Australiens östa kustlinje och Distoechurus pennatus lever på Nya Guinea. Bägge arter är aktiva på natten. Under dagen gömmer de sig i olika tillflyktsorter som håligheter i trad eller självbyggda bon. De letar oftast i grupper med upp till tjugo individer efter föda men grupperna har ingen särskild struktur och består inte länge.

Dessa djur livnär sig av insekter, maskar, frukter och ibland även av nektar som de slickar med sina långa tungor.

Systematik [redigera]

Arternas indelning i systematiken var länge omstridd. Tidigare räknades de till familjerna klätterpungdjur eller dvärgpungsovare och först sedan 1980-talet klassas de som egen familj. Efter nyare forskningar är den närmaste släkting snabelpungdjuret. Glidmembranen är inget tecken på släktskap på grund av att den förekommer i tre olika familjer – flygpungekorrar, ringsvanspungråttor och dvärgflygfalanger.