Alkohol

En alkoholdryck är en dryck som innehåller en påtaglig mängd alkohol i form av etanol. Alkoholdrycker kallas ibland för rusdrycker på grund av att de kan orsaka berusning. Svensk lag definierar en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol som en alkoholdryck. Alkoholdrycker delas in i spritdrycker, vin, starköl och öl.[1]De äldsta spåren av medveten alkoholframställning är ca 10 000 år gamla, tillverkningen resulterade i mjöd och vin. Öl framställdes för första gången i Egypten för ca 8 000 år sedan. Konsten att destillera en alkoholhaltig råvara i en renare och mer koncentrerad form uppfanns först för ca 1 000 år sedan.Öl är den äldsta typen av alkoholdryck. Dessutom finns bland annat cider, vin och spritdrycker. Det finns tre huvudsakliga framställningsmetoder för alkoholdrycker, som alla har det gemensamt att etanolen i något steg av tillverkningen framställs genom jäsning av sockerarter:
Jäsning av naturligt förekommande sockerarter i frukt och bär, ibland med tillsats av ytterligare socker före jäsning för att uppnå högre alkoholhalt. På detta sätt framställs vin, cider och fruktvin.
Omvandling av naturligt förekommande stärkelse i spannmål till sockerarter, följt av jäsning. På detta sätt framställs öl och sake.
Destillering av en alkoholhaltig råvara framställd på något av de två föregående sätten, alternativt genom jäsning av andra jordbruksprodukter eller någon annan sockerkälla. På detta sätt framställs spritdrycker.
Därtill förekommer blandvarianter såsom starkvin, som består av vin med tillsats av druvsprit.

Kat

Kat (Catha edulis, Khat, Qat, Quatt, Chat, Jaad, Mirra) är en städsegrön gömfröväxt som förekommer naturligt i stora delar av östra Afrika och på Arabiska halvöns södra delar. Ursprungslandet tros vara Etiopien. Kat är en buske eller mindre träd på tre till sex meter. Växten har slät, svagt gråbrun bark; kronan är en aning cypressaktig med förgreningar längs hela stammen. Bladen är 4 till 8 centimeter långa och som unga brunröda och glansiga. Med tiden blir de läderartade. Blommorna är små och vita och frukten avlång, mörkbrun och innehåller 1-3 frön.
Kat innehåller katinon och katin som är centralstimulerande och har stora likheter med amfetamin. Det är narkotikaklassat i de nordiska länderna.Växtens färska blad och späda kvistar tuggas, eller torkas och kokas till "abessinskt te", för dess milt euforiska och exalterande effekter. Man blir pratglad och pigg, men kat ökar också pulsen, kroppstemperaturen och blodtrycket, dämpar aptiten och orsakar förstoppning. Vid höga doser kan man bli "seg" och hallucinera. Förvirring och rastlöshet kan uppstå, och brukaren kan tappa omdömet och bli retlig och aggressiv. Missbrukaren blir törstig, får förstorade pupiller och kan drabbas av förföljelsetankar. Kat kan ge skador på kroppen bland annat magkatarr, leverskador, tandlossning samt avmagring som följd av den minskade aptiten. Andra bieffekter är ångest, depression, sömnsvårigheter och störda sexuella funktioner; i svårare fall impotens.

Kokain

Kokain (Bensoylmetylekgonin) är en alkaloid som kan brukas, eller missbrukas, som narkotika. Det är ett centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken.

Kokabuskens uppiggande och hungerdämpande effekter hade varit kända i århundraden innan forskare 1859 lyckades isolera den aktiva substansen. År 1898 kunde forskningen bestämma kokainets kemiska struktur. I sin rena form är effekterna betydligt mer framträdande. Det användes medicinskt för lokalbedövning fram till dess att effektivare ämnen upptäcktes. Det finns dock än i dag vissa speciella användningsområden för kokain som medel för lokalbedövning samt även som blodstoppande medel vid operationer (tex vid näsoperationer). Kokain är enligt en undersökning där kokainmissbrukare deltagit, den mest beroendeframkallande drogen, vissa jämför heroin med kokain men kokainets molekyluppbyggnad visar att beroendeframkallandet hos en kokainmissbrukare är 5 gånger starkare än en heroinmissbrukare ^{[Ifrågasatt uppgift]}.

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterar att det typiska priset för kokain i missbrukarledet varierar mellan 50 och 75 euro per gram i de flesta europeiska länder.^[1]

Amfetamin

Amfetamin,C₆H₅CH₂CH(NH₂)CH₃, är ett syntetiskt centralstimulerande medel. Namnet härrör från dess kemiska beteckning: alpha-metylfenetylamin. Då amfetamin är flytande omvandlas det oftast till amfetaminsulfat som är pulverformigt och lättare att hantera. Amfetamin och olika derivat används inom medicin, men framförallt som illegalt nyttjad drog.

Amfetaminmissbruk är mest spritt i Sverige, Japan, Sydkorea och på Filippinerna. Japan har någonstans 1-2 miljoner amfetaminmissbrukare som står för 35-50% av yakuzans inkomster. I Sverige är amfetamin den mest förekommande illegala drogen efter cannabis och den vanligaste intravenösa drogen överhuvudtaget. Amfetamin som säljs på gatan kostar mellan 150 och 300 SEK per gram beroende på kvalitet. Det vanligaste priset ligger på 200 kronor men kan köpas billigare vid större mängd.^{[källa behövs]} Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterar att priset på amfetamin i missbrukarledet i Europa varierar mellan 10 och 15 euro per gram.^[1]

Slangord för amfetamin bland missbrukare är många. Det absolut vanligaste smeknamnet för amfetamin är tjack. Några andra exempel är: vaket, mallvax, bums, uppåt, affe, pulver, speed, dos, panna, ^[2]. En människa som missbrukar amfetamin kallas ibland för pundare (från engelskans Punding). Mer explicit tjackpundare och mer byråkratiskt amfetaminmissbrukare.

Amfetamin är narkotikaklassat av FN, men förskrivs fortfarande i stor omfattning i många länder. I Sverige får medlet sedan slutet av 1960-talet förskrivas endast på dispens på tre indikationer:

1. Narkolepsi, vilket yttrar sig som en sjuklig tendens att falla i sömn.
2. Schizofreni, för att motverka koncentrationssvårigheter.^{[källa behövs]}
3. Neuropsykiatriska funktionshinder, som till exempel ADHD.

Vid dessa licensförskrivningar är doserna så låga (2-10mg dextro-amfetamin) att ingen berusningseffekt uppstår.

Koffein

Koffein är en bitter vit kristallin xantinalkaloid som fungerar som en psykoaktivt centralstimulerande drog och ett milt vätskedrivande medel hos människor och djur. Koffein upptäcktes av en tysk kemist vid namn Friedrich Ferdinand Runge 1819 och isolerades första gången av honom året efter. Han myntade begreppet "kaffein", en kemisk förening i kaffe som i Sverige fick namnet koffein. Koffein är även känt som guaranin då det återfinns i guarana, matein då det återfinns i mate, och tein då det återfinns i te; alla dessa namn är synonymer för samma kemiska förening.

Koffein återfinns i olika mängder i bönor, blad och frukter hos över 60 växter, där det fungerar som ett naturligt bekämpningsmedel som paralyserar och dödar vissa insekter som äter av växterna. Den används vanligtvis i störst utsträckning av människor som utvinner den ur kaffeplantans bönor och tebuskens blad, samt även diverse maträtter och drycker framställda av produkter från kolanöten eller från kakao. Andra koffeinkällor är bland annat yerba mate, guaranabär, och växten Ilex vomitoria.

Hos människor är koffein en stimulant av det centrala nervsystemet som har förmågan att tillfälligt motverka trötthet och öka pigghet. Drycker innehållande koffein, som exempelvis kaffe, te, läsk och energidrycker, är på grund av detta väldigt populära och spridda i alla åldrar. Koffein är världens mest konsumerade psykoaktivt verkande drog, men till skillnad från andra droger är den laglig och oreglerad i så gott som alla jurisdiktioner. I Nordamerika konsumeras koffein dagligen av 90% av den vuxna befolkningen.^[1] Koffein betraktas som relativt harmlöst. En studie gjord år 2008 visade att ett regelbundet intag av koffein under graviditet kan öka risken för missfall, men en annan studie gjord under samma år hittade inga korrelationer med koffeinintag och ökade missfall.^[2]

GHB

Gamma-hydroxismörsyra eller GHB (efter det engelska namnet gamma-hydroxybutyric acid; systematiskt namn enligt IUPAC-nomenklatur är 4-hydroxibutansyra) är en narkotikaklassad drog som ofta säljs som en luktfri vätska, men även förekommer i ampuller och som pulver. Den 1 februari år 2000 förbjöds GHB i Sverige, där den var en så kallad innedrog eller partydrog. Substansen används dock som läkemedel vid narkolepsi med kataplexi, och saluförs då under namnet Xyrem. Sedan 2006 är Xyrem i Sverige inte längre godkänt som läkemedel.

I media uppmärksammads ibland fall då GHB har smugits i unga kvinnors drinkar för att de senare skulle bli lätta att utnyttja sexuellt. Och även i en del ungdomars för att senare råna eller sexuellt utnyttja. Drogen är väldigt lätt att överdosera och är extremt farligt.

• GHB, gammahydroxibutyrat eller gammahydroxismörsyra, är en kroppsegen substans som förekommer i de flesta av kroppens vävnader. GHB påverkar en rad centrala funktioner såsom vakenhet, sömn och temperaturreglering liksom känslor som aggressivitet och sexualitet.
• GHB är luktfri, lite trögflytande och har en särpräglad salt smak.
• GHB har sedan 2006 inte längre en medicinsk användning i Sverige.
• GHB ger vid ”lagom dos” en känsla av lycka och avslappning.GHB är en drog som sprider sig. Drogen är mycket svår att dosera. Överdosering i kombination med alkohol kan leda till försämrad andningsförmåga, medvetslöshet och död. Flera dödsfall i Sverige per år beror på intag av GHB.^[1]

LSD

LSD, LSD-25 eller lysergsyredietylamid, C₂₀H₂₅N₃O, är ett psykedeliskt preparat klassat som narkotika. Ett vanligt svenskt slanguttryck är Syra, från den amerikanska engelskans Acid.Förkortningen LSD kommer från tyskans namn på molekylen lysergsyredietylamid: Lyserg-Säure-Diäthylamid, då den upptäcktes av den schweiziske vetenskapsmannen Albert Hofmann.^[1]Det finns i huvudsak fyra utseendevarianter av LSD. Dels små piller, såkallade "microtabletter", dels som sockerbitar doppade i LSD, dels "blotters" eller "frimärken" vilket består av små läskpappersbitar indränkta i drogen eller som klar vätska. På läskpappret brukar det ofta vara små symboler och figurer i grälla färger som till exempel peacemärken, elefanter, "psykedeliska djur", och smileys. En mycket liten del av microtabletterna är ren LSD.

ecstasy "MDMA"

MDMA, (3,4-Metylendioximetamfetamin (1-(3,4-metylendioxifenyl)-2-metyletyl-amin)) eller ecstasy (vardagligt och mer eller mindre slangmässigt även kallat E, X, XTC, puckar, bokstäver, rolls, beans och Adam) är ett hallucinogent narkotikapreparat. Drogen är ett hallucinogent amfetaminpreparat, och räknas som empatogen det vill säga påverkar sinnestillstånd snarare än varseblivning.

Även om substansen MDMA är synonym med ecstasy säljs det tabletter under detta namn som även innehåller andra hallucinogena amfetaminpreparat och andra substanser såsom amfetamin och koffein. I vissa fall saknar de även helt MDMA.

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk noterar att även om det finns vissa rapporter i Europa om tabletter som säljs för så lite som en euro redovisar de flesta länder nu priser i missbrukarledet som vanligen ligger i intervallet 3–9 euro per tablett.^[1]

Heroin

Heroin eller diacetylmorfin, är ett narkotikaklassat preparat som kemiskt är besläktat med, och utvinns av, morfin. Till skillnad från morfin har heroin en högre fettlöslighet, vilket gör att heroinmolekylen (diacetylmorfin) snabbare passerar blod-hjärnbarriären och ger typiska effekter, som muskelvärk, kallsvett, diarré, illamående, feber, kramper, gåshud och sömnlöshet. Under ruset, som pågår under cirka en kvart, uppstår en våg av välbehag och tillfredsställelse.

Heroin injiceras vanligen med spruta, men det kan också rökas, snortas, införas rektalt eller sniffas genom att heroinet hettas upp och ångorna andas in. Drogen är mycket beroendeframkallande.

Den kemiska beteckningen för heroin är C₂₁H₂₃NO₅.

Morfin

Morfin (C₁₇H₁₉NO₃) är ett kraftigt smärtstillande och sömngivande läkemedel ingående i gruppen opioider. Namnet kommer från den grekiske guden Morpheus (grek. Morfeus) som var uppfattad som drömmens (felaktigt även sömnens) gud. Morfin isolerades först 1804 av tysken Friedrich Wilhelm Adam Sertürner. Morfin utvinns ur opiumvallmo.

Morfin har en rad effekter på centrala nervsystemet och på muskulatur. Bland annat orsakar morfin eufori (vid höga doser), smärtlindring och har även en muskelrelaxerande effekt. Preparatet har dock en rad nackdelar, bland annat är morfin starkt vanebildande och individen i fråga utvecklar snabbt tolerans och ett fysiskt beroende. Dessutom är morfin likt barbiturater i den meningen att det hämmar andningen, och kan därmed vara mycket farligt vid felaktig användning. (Se t.ex. cocktailpåse!)

Morfinderivat kallas ämnen som är framställda ur rent morfin. Substansen heroin (diacetylmorfin) framställdes från början genom att koka morfin i ättika och är således väldigt nära besläktad med morfin, substanserna skiljs endast åt av heroinets högre fettlöslighet.

Morfin är narkotikaklassat, klass ll, och tillhandahålls i Sverige som läkemedel bla. som tabletter och injektionsvätska under namnen Depolan, Dolcontin Unotard (depottablett), Morfin+producentens namn med flera, då för att lindra kraftig smärta av akut eller kronisk art. Jämfört med en del andra opioider har morfin en relativt kort verkan, vilket kan vara att föredra inför tex. en operation.

Cannabis

Cannabis (även känt som marijuana^[1] eller ganja^[2] i växtform och hasch i kådform^[3]) är en psykoaktiv produkt från en cannabisplanta, såsom Cannabis sativa. Växtformen av drogen består oftast av torkade mogna honblommor ("buds"). Kådformen, eller "hasch", består primärt av trikomer ihopsamlade från samma plantmaterial. Den mest kända biologiskt aktiva kemiska komponenten i cannabis är Δ⁹-tetrahydrocannabinol, ofta benämnt THC. THC har psykoaktiva och fysiologiska effekter när det konsumeras, oftast genom rökning eller genom oralt upptag.

Människan har konsumerat cannabis sedan förhistorien. Under 1900-talet skedde en ökning i dess användning som drog, och även i dess användning som medicin innan 1930-talet. Man räknar med att ungefär 4 % av jordens vuxna befolkning under ett år använder cannabis minst en gång, 0,6% använder cannabis dagligen. ^[4] Man uppskattar att upp emot 20 % av den vuxna befolkningen i USA någon gång har provat cannabis och att 10-30 % eller mer någon gång har provat drogen i Europa.

Drugs

Nu blir det droger!